Söndagen börjar ganska lugnt och stilla. Solen skiner, himlen är blå och havet ligger där stilla och inbjudande. Skall vi gå ned och ta ett förmiddagsbad? Nej, vi tar en stilla promenad i hamnen och kollar båtarna, sätter oss på en bänk och njuter av solens varma strålar och det behagliga livet på Kreta. Klockan 13 skall vi träffa Stelios utanför To Magasaki. Det har Nektaria fixat. Vi hämtar kameror, tröja, jacka och inväntar Stelios, som kommer på nästan (-30 minuter) utsatt tid med sin lilla bil. Vi kryper in och beger oss genom Chania söderut genom Vandés, Panagia mot den lilla byn Keramiá. Det är fin en väg, som bär uppåt och så småningom får man en fin utsikt utöver Chania. Vi når vårt mål, Keramiá, och stannar på en öppen plats utanför en liten traditionell mezepolio/kafenion ”Plateia” kombinerad med ett litet krigsmuseum.

                                             Plateia i Keramiá

                                                                                                     Plateia museum och mezepoleio/kafenion

Vi blir hjärtligt mottagna av gäster och ”krögare tillika bröder Kostas och Nickos” ja vi träffar t o m en gammal bekant bland gästerna. Hur har han hittat hit månne? Vi beställer paidakia, brizola, sallad, vin och beslutar oss för att sitta utomhus i det fina vädret även om sydvinden börjat göra sig gällande. Vi kollar in museet före maten serveras. Samlingen består mest av vapen men allt är välordnat och överskådligt till skillnad från ”röran” uppe i Kares, Askifou. Maten och vinet smaker förträffligt. Vi flyttar sen inomhus för vinden har tilltagit ytterligare och vi avslutar måltiden med tiropites me meli kai tsikoudia och pratar samtidigt med Kostas, som är trevlig, öppen och gladlynt person, som tidigare haft taverna i hamnen i Chania. Han har tröttnat på stadslivet och den höga hyran där på över 6,000 Euro per månad. Här uppe i Keramiá är livet lugnt och behagligt och det syns att han trivs med tillvaron.

                                             Kazani i Keramiá

                                                                                                      Parean har redan påbörjats

Hustrun och jag tittar på varandra och undrar vad som skall hända härnäst. Vi vet ju egentligen det men inte riktigt när. En blick från Stelios och vi förstår att det är dags. Klockan är över 5 och det har börjat mörkna. Vi hoppar in i bilen igen och kör några kilometer, svänger in till höger intill ett gammalt hus och parkerar. Det blåser fortfarande och det kommer lite regnstänk men det bekommer inte det glada sällskap som möter oss och hälsar oss välkomna till parean, som redan påbörjats. Det är sista dagen då raki framställs i byn och det skall naturligtvis firas i goda vänners sällskap med mycket och god mat, mycken dryck, sång, mantinades och en fantastisk stämning d.v.s. parea. Kazanin, som är av den nyare typen, är i full gång. Intill står de kvarvarande tunnorna som skall ”köras” ikväll. Framför har bord och stolar placerats och värmen från elden gör det rätt behagligt att sitta utomhus trots vinden.

Vi hälsar runt och presenterar oss med våra grekiska namn som av någon anledning ger upphov till gillande tillrop och bravorop. Innan vi vet ordet av så har vi ett välfyllt glas raki i händerna. ”Eviva, välkomna, jamas, kai to xrono!” Det är rakimästaren Manolis själv som höjt sitt glas och skålar. Rakin smakar bra och värmer gott. Alla verkar vara lite nyfikna på vad vi är några så vi får berätta lite om oss själva och varför vi gillar Kreta och dess innevånare och våra äventyr på ön. Snart dyker våra krögare Kostas och Nikos upp och skall naturligtvis också hälsas välkomna med ett glas raki, här finns det inga begränsningar. Glöd till grillen fixas snabbt och enkelt från elden under kazanin. Grillmästare för dagen är rakimästarens bror Takis, en glad och trevlig person.

                                                 Keramiá, Takis vid grillen

                                                                                                          Den glade grillmästaren Takis

Sallad, kyckling, hare med syltlök och bröd kommer snabbt på borden och rakin bytes ut mot ett riktigt, riktigt gott vin. Mamma Eleni och dottern Georgia har säkert stått i köket ett bra tag och förberett måltiden för nu kommer det även pilaffiris på borden och det smakar fantastisk bra. Takis lägger upp och korv och kotletter på stora fat och det här är kretensisk husmanskost när den är som allra, allra bäst. Nya gäster anländer, några har med mer mat i form av korv och ännu mer kött. Framåt 10-tiden är vi 22 personer, barn oräknade, runt borden. Stämningen stiger alltmer allt eftersom vinet försvinner ned i våra strupar. Vår bordsgranne Antonis, en liten rundlätt äldre man med ett sprudlande humör, börjar sjunga och snart stämmer flera in i sången. Ibland sjunger man från ena sidan av bordet och strax svarar den andra sidan, det blir nästan som en duell.

                                                                                 

                                                                                                                              Duellsångare                                                                            

                                                                                                         

Det kommer att bli en sån där riktigt magisk kväll som man kan få uppleva på Kreta. Månen tittar fram bakom de stora trädkronorna, först lite trevande men strax i hela sin glans och ser förundrat på vad som pågår, förstår och ler mer ett stort men ändå lite mystiskt Mona-Lisaleende. Vad tänker han, han Mångubben däruppe?

Manolis håller hela tiden ett vakande öga på kazanin och när det är dags att tömma innehållet för att fylla på nytt finns det alltid en hjälpande hand redo.

                                                          Keramiá Påfyllning  

                                                                                                                  Sista tunnorna  för år 2012 

Han provsmakar ofta och kollar styrkan som är ca 20 %. Den senaste påfyllningen innehåller lite fikon och han är lite spänd på hur det kommer att smaka men får lugnande ord från pappan Kritolaos.

                                                                                               Keramiá

                                                                                                                    Manolis kollar styrkan

Plötsligt reser sig Nikos upp, fyller en bringare med vin, fyller ett glas till hälften och bjuder så först närmsta granne, Sofia min hustru, en skål med orden ”kai to xrono”. Här gäller det att inte vara motsträvig utan helt enkelt anta utmaningen. Nikos fortsätter till alla runt borden, bedömer personen och häller upp vin i glaset därefter. En och annan skall göra lite mer och tömmer glaset på sitt eget speciella vis. Glaset ställs exempelvis på baksidan av handen varefter glaset töms utan att en droppe spills. Det här pågår hela kvällen fast med olika personer vid bringaren. Jodå även vi fick gå ärevarvet, här kommer ingen undan.

Keramiá                    

                                       Parea                                                                                                        Är det inte Pavarotti som sitter där borta?              

 Jag blev ett tag lite orolig för vår bilförare Stelios och hur han hanterade situationen. Vi skulle ju tillbaka till Chania igen och vägen är allt annat än en autostrada. Som tur är skall han upp och arbeta nästa dag annars vet jag inte var vi hamnat. Dags för sista tunnorna till kazanin och nu är nästan alla uppe och hjälper till……..och smakar på rakin. Kvällen fortgår på samma härliga vis och när klockan visar 00.30 är Stelios klar att bryta upp. Vi tackar alla för en fantastisk kväll och innan vi lämnar överräcker Manolis en stor flaska raki. Vi kan inte annat än att älska dessa glada och spontana människor från Kreta. Stelios hittar så småningom rätt växel framåt och vi börjar färden tillbaka till Chania med alla rutor nedrullade för att han skall hålla sig vaken och pigg. Inne i Chania kör han nu genom en massa smågator, det känns som om han varit med om det här tidigare och dessutom har koll på var polisen brukar ha kontroller. Tack Stelios för bra men krokig körning. Efter en kväll som denna har vi lite svårt att somna direkt och tar en sängfösare när vi kommer hem. Vad den består av? Raki så klart, kai to xrono!!!!! Nya fantastiska vänner har vi fått som vi har tagit till våra hjärtan med stor tacksamhet. Kriti stis kardies mas.

lars kai Sofia

 

                                                                     Keramiá  

                                                                                     Manolis gör rent kazanin och vi tackar för en fantastisk parea.